”Vi älskar barnens reaktioner!”

Annika Olsson, Världens mesta Ester

INTERVJU. 185 föreställningar för 11 100 skolbarn i åldrarna sju till elva år. Så mycket har det hunnit bli för Teater Fredags föreställning Världens mesta Ester sedan premiären för cirka ett år sedan. Nu har de dessutom spelat föreställningen för alla fyror i Sandvikens kommun, och vi passade på att ta oss ett snack med en av skådespelarna, Annika Olsson.

Vad tycker du är skillnaden på att spela skolföreställningar jämfört med offentliga föreställningar?
– När man spelar för skolbarn så är gruppen mer homogen. De känner varandra och är mer säkra i sig själva, än om det är en blandad publik. Eftersnacket blir också annorlunda om det är skolklasser i publiken.

Ni spelar för både sjuåringar och elvaåringar, hur är det?
– Beroende på ålder på publiken så ändrar vi spelsätt. Vi kanske har ett något barnsligare tilltal till de yngre barnen och när vi spelar för de äldre så känner de oftare igen sig i historien, till exempel det här med att ha en egen mobiltelefon eller inte.  Det blir känsligare och mer aktuellt för barnen ju närmre deras verklighet som Ester och Sigrid i föreställningen är.

Hur är det att spela för så många barn?
– Det är härligt med liv och rörelse i salongen, och det är också en kick att vinna över barnen på sin sida. Här i Sandviken har barnen varit väldigt nyfikna och respektfulla.

Hur tycker du att lärarna kan förbereda barnen innan de kommer till föreställningen?
– De kan berätta för barnen vad de ska få se, i korthet. Vissa barn kanske också har behov av att veta hur det ser ut dit de ska och var man ska sitta och så vidare. Läraren kan också förklara att det inte är samma sak att se på teater som att sitta i tv-soffan, men det betyder inte att man inte får reagera på det som händer på scenen.  Läraren behöver inte känna sig stressad över att hyssja reaktioner som skratt eller spontana utrop. Vi vill att även lärarna ska kunna luta sig tillbaka och slappna av, och känna att vi tar hand om situationen. Det är en balansgång det där. Men de behöver inte oroa sig för hur barnen ska framstå, utan det går oftast jättebra.

Har du tips på hur lärarna kan arbeta med föreställningen efteråt?
– Just med Världens mesta Ester så tycker jag man kan läsa boken först efter man sett föreställningen, annars tas lite av spänningen i berättelsen bort. Jag tänker att man ska vara öppen för diskussion kring vad man har sett, och att det kan finnas olika svar på frågorna om vad berättelsen handlar om, att det inte finns rätt eller fel när barn analyserar en föreställning. Gärna att man tar initiativ till att kolla igenom det eventuella lärarmaterial som finns till hands.

Ni brukar prata med barnen efter föreställningen. Vad får ni för reaktioner?
– Vi får så underbara reaktioner från barnen! Alltifrån att de berättar att de också har en katt, som Ester säger att hon har, till djupare analyser om karaktärerna och deras personligheter, som till exempel varför Ester är så kaxig. Häromdagen var det en pojke som pratade länge om hur han själv skulle ha svarat om han hamnade i samma kniviga situation som en av flickorna i berättelsen gör. En annan vanlig fråga är hur gamla vi är. När de får reda på att jag är 55 år häpnar de. Framförallt eftersom de sett mig hjula i föreställningen. Då känner jag att jag också gör en insats för alla medelålders kvinnor därute.

Inläggsförfattare