Att beröras på djupet

När jag var sex år gammal såg jag musikalen Les Misérables i London. Det är mitt första starka minne av att beröras av kultur. Man kan tycka att det var aningen vågat av mina föräldrar att ta med mig på en flera timmar lång föreställning spelad på engelska. Men jag minns det inte som annat än mäktigt och spännande. Efteråt köpte vi ett kassettband med låtarna på svenska, som gick på repeat i min gula freestyle. Jag levde mig in i varje sång och fantiserade att jag var en fattig liten flicka i Paris i början av 1800-talet. Jag tror faktiskt jag kan låtarna än i dag.

För ett tag sedan åkte jag och min femåriga dotter till Stockholm för att gå på Peter Pan i musikalversion. Så fort första dans- och sångnumret var igång var hon fast. Jag tittade nästan mer på henne än på föreställningen. Det var så fint att se henne svepas med och skratta och applådera. I pausen ville hon inte lämna salongen av oro för att missa något.

Kanske kommer hon minnas den händelsen när hon blir stor, kanske inte, men det viktiga är inte den nostalgiska aspekten av kulturupplevelser. I stället är det väl just det där som händer i nuet, både i rummet och inuti oss själva. Musik, film, skapande, konst, berättelser, ja alla kulturella uttryck har ju den effekten, de kan röra upp något inom oss. En kulturupplevelse kan, förutom att vara ren underhållning, också vara en katalysator för nya ideér att växa ur, ge andra infallsvinklar och ett mer komplext och fördjupat synsätt på livet och din omvärld.

Därför är jag så glad över att få vara en del av Kulturlöftet. Att Sandvikens alla barn och ungdomar får möjlighet att möta konst, litteratur, drama, dans och film under skoltid, betyder mer än vi kan mäta i betyg eller siffror. Förhoppningsvis får de en stund av att bara befinna sig i nuet, utanför vardagens krav, normer och måsten. Och kanske berörs de även på djupet av bara farten.

Inläggsförfattare