Han vill vara katalysator för barnens kreativitet

Jan Annerborn är konstpedagog på Kulturcentrum och involverad i många olika projekt i Kulturlöftet. Ett av dem är Konst och Verkstad, en skapandeverkstad han håller i för alla sexor och grundsärskolans äldre elever. Jan Annerborn vill väcka barnens nyfikenhet och skapa en lustfylld stund för dem, utan krav på prestation.

Vad händer när eleverna kommer till dig på Kulturcentrum?
Vi samlas först i Konsthallen där vi tillsammans tittar på den utställning vi har just då. Ibland får de gå runt fritt och ställa frågor eller så låter jag dem leta efter detaljer i konstverken i en övning jag kallar konstdetektiven. Jag är noggrann med att i princip alla ska säga något, och jag utgår alltid från elevernas upplevelser när vi pratar om utställningen. Jag kan fråga, vad ser ni? Jag är tydlig med att det inte finns några fel svar. Efter cirka trettio minuter går vi vidare till bildsalen där vi skapar något utifrån utställningen vi precis sett.

Vad skapar ni?
I höstas arbetade vi bland annat med måleri och kollage. Jag undviker att ge dem uppgifter i teckning, för det kan få många att knyta sig. De känner att de inte kan, eller gör fult. Det här ska vara ett rum där det inte ska finnas några prestationskrav. I går hade jag en klass här som fick jobba med färgen gult. De fick ett antal gula färger, och orange och grönt, och uppgiften var att de skulle måla en bild som skulle upplevas gul. Men den skulle helst inte föreställa något, utan själva färgen var motivet. Efteråt var det en elev som sa ”Vi vill komma tillbaka!”. Det blir man ju väldigt glad av att höra.


”För mig är det viktigt att alla kan vara med. Jag ser mig själv som en katalysator, det som finns inuti barnen ska ut.”


Vad är din tanke bakom det ni skapar?
För mig är det viktigt att alla kan vara med. Jag ser mig själv som en katalysator, det som finns inuti barnen ska ut. Konst och skapande är en jätteviktig del i att utveckla våra hjärnor. Jag brukar säga att det är bättre att hjärnan får jobba med båda hjärnhalvorna och med så många synapser som möjligt, för att öka hjärnans kapacitet. Det stimulerar vår nyfikenhet och intelligens. Det är lika viktigt som att röra sig eller läsa språk eller vad som helst.

Hur är en riktigt lyckad träff och verkstad med barnen?
När barnen börjar måla eller skulptera så infinner sig ofta en väldig koncentration i rummet. De fokuserar verkligen. Det är fascinerande att se att även de med koncentrationssvårigheter blir lugna av att jobba med lera till exempel. Att skapa med händerna är meditativt. När de går härifrån vill jag att alla ska känna sig nöjda med det de skapat och att de fått uttrycka sig. Att de har haft kul och att de har upptäckt något nytt. Det märks på deras samtal under tiden de skapar, att de spontant börjar prata om det de gör, utan att jag har sagt eller frågat något.

Hur ser din egen bakgrund ut?
Min mamma kommer från en textilfamilj, hennes mamma växte upp i en modistverkstad. Mamma målade på hobbynivå när jag växte upp. Jag ritade hela tiden som barn, marginalerna i skolböckerna var fulla av gubbar och serier. Efter att ha pluggat lite på arkitektutbildningen, och kommit på att det inte var min grej, så läste jag konstvetenskap och sedan på konstlinjen i Gävle. Jag hankade mig fram som konstnär i några år, men det svårt att få det att gå ihop ekonomiskt. Jag vill att min familj skulle ha det bra, så jag blev lärare. Blev färdigutbildad 1999 och har arbetat son konst- och bildpedagog sedan dess.

Vad tycker du om Kulturlöftet?
Skitbra! Förut när vi samarbetade med skolor var det bara vissa skolor som återkom, nu får alla barn i Sandvikens kommun samma tillgång till kultur i skolan.

Inläggsförfattare