Skapande i förskolan

En hand håller i boken Estetikens kraft - att skapa uttryck och mening i förskolan

Skapande arbete är vanligt i förskolan, och läroplanen ger ett tydligt stöd för att arbeta med olika estetiska uttryck, men hur kan man göra det och varför är det egentligen viktigt? I den nyutgivna boken Estetikens kraft – att skapa uttryck och mening i förskolan får vi ta del av fem olika berättelser om skapandets kraft och hur arbetet kan ta nya och spännande vägar om vi litar på barnens potential.

I Trampolinmodellen som går som en röd tråd genom Kulturlöftet, pratar vi om att ta barns skapande på allvar, och det är något som också genomsyrar den här boken. I det inledande kapitlet diskuterar redaktörerna Per Dahlbeck och Ingrid Bogren barns meningsskapande och lärande. De utgår från att förskolan är en viktig plats som är med och formar morgondagens samhälle. Att låta barn ta plats och uttrycka sig på olika sätt i förskolan är viktigt i sig, men skapar också förutsättningar för delaktighet senare i vuxenlivet.

Ett barn står med ryggen mot kameran och ritar på en färgglad vägg med en penna.

”Om barn får uppleva att egna åsikter, behov och begär får ta plats och ges vikt i verksamheten, är det rimligt att tänka att dessa upplevelser är viktiga för den framtida och vuxna medborgarens förståelse för och känsla av delaktighet i samhället.”

(Ur Estetikens kraft – att skapa uttryck och mening i förskolan, s. 14 f)

Allvarliga ämnen

Suzanne Osten är en av skribenterna i boken. Hon är känd för att ta barn på stort allvar genom sin nyskapande teater för de allra minsta och genom att inte väja för svåra och allvarliga ämnen som självmord och psykisk ohälsa i pjäser och filmer för barn och unga. I kapitel två skriver hon om sina övertygelser och metoder, om vikten av att leka, och om hur konsten kan vara livsviktig.

Estetiska uttryck

Vi använder ofta begreppet estetiska uttryck och menar då till exempel bild, drama, film eller musik, men begreppet är komplext, vilket diskuteras i bokens tredje kapitel. Estetik kan uppfattas som ”god smak och en objektiv uppfattning om skönhet” men också som ett vidare begrepp som handlar om att ”sinnligt relatera till sin omvärld”.

I arbetet med små barn betyder det att pedagogerna måste vara medvetna om skillnaden mellan undersökande verksamhet och sina egna uppfattningar om vad som är fint. Det handlar till exempel om att tillåta sig att experimentera med blandandet av färger utan att det måste ”bli” något, och om att se vita omålade ytor i en barnmålning som en del av kompositionen istället för som outnyttjat utrymme.

Genom att som pedagog vara mer nyfiken och tillåtande än styrande är det författarens erfarenhet att ”…barnen när de ges utrymme och förtroende kan åstadkomma fantastiska skapelser, utforska livet stora frågor och system och utveckla idéer som jag aldrig på förhand kunnat ana.”

Fler projekt

Förutom teater och måleri finns i de följande kapitlen fler exempel på estetiska projekt där barn är högst delaktiga i utformande och genomförande. Det handlar om scenkonstprojekt med teckenspråkiga barn, ett gemensamt byggande med brädor i en förskolas utemiljö eller ett grundligt utforskande och uppförande av operan Trollflöjten. Projekt att inspireras av och där barnens skapande verkligen tas på stort allvar.

Inläggsförfattare